Serien korta filmer sammanfattar företaget Samarbetsdynamiks slutsatser efter 50 års utforskande av samverkansfenomen. Slutsatserna rör sådana förutsättningar för mänsklig samverkan som oftast förbises, såväl i resonemang bland praktiker som inom forskning och politik.

Filmerna ligger på Vimeo-kontot Maria Elisabet Andrén. Där finns också filmernas synopsis. Dessa, och en del annat material, kan du även ladda ned från ”Synopsis och förslag”. Under fliken ”Om filmerna” presenteras tankarna bakom dem och kortfattat hur vi tänker oss att de kan användas. Filmerna är mellan fyra och sju minuter långa.

Drömmen om kontroll

Filmen har en biografisk och historisk utgångspunkt. Den presenterar den grundläggande skillnaden mellan två olika synsätt på samarbete och organisering – X respektive Y. Det vill säga fokus på yttre styrning (X) alternativt individernas självständiga interaktioner med varandra (Y). Modellen introducerades på 1960-talet av Douglas McGregor och fick på sin tid stort genomslag. Idag används kanske andra begrepp och modeller om i grunden samma fenomen, men analysen är fortfarande giltig, och enligt Bengt-Åke Wennberg, till stor del missförstådd.

Du kan använda denna länk om du vill se den på egen hand eller använda den tillsammans med andra.

Kunskap för komplexitet

Komplexitet är ett aktuellt begrepp men vad är skillnaden mellan komplicerat och komplext? Vilken sorts kunskap är relevant om sammanhanget är komplext?

Du kan använda denna länk om du vill se den på egen hand, eller använda den tillsammans med andra.

Möjlighetsrummet – en analysmodell för bättre samtal om samverkan

Filmen behandlar problemet med att samtal om gemensamma angelägenheter ofta fastnar i resonemang om sådant som de som samtalar inte själva kan se att de kan påverka. Inte ”just nu”, i alla fall. Ett sätt att komma vidare kan vara att inventera var gränserna går för det som de berörda ser som möjligt att själva påverka och vad som ligger utanför och därför inte behöver ägnas så mycket tid, just nu. Analysen av det gemensamma ”möjlighetsrummet”, ”handlingsutrymmet” eller ”solutional space” kan hjälpa oss att inte fastna i sådant som vi redan vet.

Du kan använda denna länk om du vill se den på egen hand, eller använda den tillsammans med andra.

Det handlingsinriktade samtalet

Filmen riktar uppmärksamheten mot handlingsperspektivets framåtriktade karaktär. Hur vi väljer att agera handlar dels om våra föreställningar om hur det kommer att ”bli”, dels om hur vi uppfattar det som just nu pågår och hur det relaterar till hur vi vill att det ska bli. I komplexa sammanhang som byggs upp av människors samverkan är det viktigt att beskriva för varandra hur vi själva ser på det vi medverkar i.

Du kan använda denna länk om du vill se den på egen hand, eller använda den tillsammans med andra

Det vi gör när vi gör det vi gör – göra och handla

Med en teknologisk syn på mänsklig verksamhet blir det naturligt att översätta goda erfarenheter till manualer som föreskriver konkreta tillvägagångssätt, liksom att formulera tydliga och mätbara mål. Med en sådan utgångspunkt riskerar vi att missa samarbetets speciella dynamik och möjligheter. God samverkan uppstår inte genom noggranna manualer eller resultatstyrning. Ett sätt att förstå vad det är som gör en viss verksamhet bra eller dålig är att uppmärksamma skillnaden mellan det konkreta tillvägagångssättet och innebörden av det man gör. Monica och Bengt-Åke menar att god samverkan utvecklas genom att alla medverkande förhåller sig till ett slags grundprinciper som har samverkan som utgångspunkt, snarare än organisation eller konkreta tillvägagångssätt. Grundprinciperna gör var och ens konkreta göranden begripliga så att det blir möjligt för de andra att bidra på ett meningsfullt sätt. Om samverkan ska fungera är det viktigt att förstå och formulera innebörden av det vi gör. Vad det är vi gör när vi gör det vi gör.

Du kan använda denna länk om du vill se den på egen hand, eller använda den tillsammans med andra.