Synliga sökvägar i forum – Du är här:ForumExempelkategori: Samtal om samverkanDiskurskrock
Du måste logga in för att skapa inlägg och ämnen.

Diskurskrock

I mitt flöde på Facebook dök ett inslag från SVT upp som jag tyckte i koncentrerad form illustrerade svårigheten att bryta en diskurs. Författaren Agnes Lidbeck försöker få till en principiell diskussion om kulturpolitik. Men programledaren för över hela samtalet till en moralfråga. ”Föräldrar borde ta ansvar för sina barn”. Ett påstående som triggar gemensam indignation och instämmanden. I mitt flöde på Facebook handlar naturligtvis alla kommentarer om just ”dagens föräldrars bristande ansvarskänsla”. Det blir många ”likes” på dessa suckanden och stönanden. Jag kan tänka mig att Lidbeck var rätt sur efteråt. Jag gissar att det är helt omöjligt att i just ett sånt sammanhang bryta diskursen. Men om vi i allmänhet blir mer uppmärksamma på den här typen av mekanismer kanske vi kan hjälpas åt? Jag funderar över vad jag själv skulle kunna ha ha sagt, om jag i förväg övervägt risken att samtalet skulle tippa över åt det här hållet. Att börja med att tala om vad man inte menar brukar ju som bekant aldrig fungera.

Hur skulle en annan sorts samtal kunna ha låtit? Hur skulle man kunna göra när man hamnar i den här typen av situationer? Har vi andra exempel på diskurskrockar? Tänker att en exempelsamling skulle kunna vara hjälpsam för att tydliggöra problemet. Länk till inslaget.

https://www.svt.se/kultur/lidbeck-med-min-4-aring-pa-moderna-museet?cmpid=del%3Afb%3A20200207%3Alidbeck-med-min-4-aring-pa-moderna-museet%3Anyh%3Alp

Jag tycker mig se att det här fenomenet återkommer ganska frekvent. Jag minns särskilt en TV-intervju med Pierre Schori där reportern på Aktuellt ställde en fråga som Schori inte tyckte var relevant, vilket han också svarade. Efter en stund återkom reportern till samma fråga, varpå Schori svarade; "vill du att jag svarar på den frågan igen?". Reportern kom helt av sig. Det var direktsändning, skall sägas.

Sedan finns ju faktiskt också motsatsen, inte sällan med en politiker som den intervjuade. Där den intervjuade undviker frågorna och inte vill ge ett svar ens på den enklaste fråga.

Det är svårt att bryta en diskurs och jag tror att det särskilt gäller i dagens snabba medievärld där allt ska gå rasande snabbt och enkelt/ytligt. Men är man kallad som "expert" så tycker jag att man ska försöka eller i förväg ställa krav på att man får tillräckligt med tid. Risken är ju annars att man inte får fram det väsentliga och att åhöraren missar viktiga aspekter.

Arne Andersson